”Ett jävla solsken” gör något med mig

augusti 7, 2018 0 av Sofia Viotti

De senaste dagarna har jag haft Ester Blenda Nordström i huvudet. Vart jag än går, väntar på buss och tunnelbana, stryker, fixar mat, fikar så har jag burit med mig journalisten och äventyraren från början av sekelskiftet. Boken heter ”Ett jävla solsken”, av Fatima Bremmer, och jag lyssnar på den som ljudbok.

Den här boken gör något med mig. Jag är en person som påverkas mycket av min omgivning – miljöer, människor, böcker, filmer. De har en tendens att dra tag i mig, och jag får nog säga att jag nästan blir lite kidnappad av de känslor författaren vill förmedla. Jag är den ideala läsaren för en författare som vill skapa frustration, rädsla, obehag hos sin läsare. Eller inspiration, nyfikenhet, glädje. Om det känns äkta.

Tyvärr har jag märkt att det inte direkt kryllar av böcker om kvinnor som skapar en känsla av frihet, kraft och inspiration. Många böcker om kvinnor beskriver kvinnan som den olyckligt kära som trånar efter en ouppnåelig man. Kvinnan beskrivs som ett offer som går omkring och längtar efter det hon inte kan få och därmed känner sig nedstämd och ångestfylld. Eller så handlar de om ett svårt liv där någon fått kämpa – det är sorger, besvikelser, motgångar. Jag dras genom sidorna och känner ”Å fy vad jobbigt allt är för henne”. Och efter jag lägger bort boken så känner jag mig tung till mods. Och även om alla kanske inte blir lika påverkade som jag så funderar jag på hur dessa beskrivningar –  som upprepas i bok efter bok – får oss att tänka om oss själva och våra möjligheter eller kanske snarare förutbestämda roller och levnadssätt.

Men boken ”Ett jävla solsken” gör något annat med mig. Visst innehåller den många svårigheter, ångest och besvikelser, men tonen är en annan. Och beskrivningen av kvinnan är en annan. Denna kvinna är stark, väljer, styr sitt liv. Hon är fri från normerna i det samhälle hon lever i. Och det är så oerhört inspirerande.

Denna bok beskriver en tid då kvinnor inte hade rösträtt och då det för de flesta kvinnor handlade om att gifta sig och ta hand om barn. De var låsta vid vissa roller. Men jag tänker under läsningen att väldigt många kvinnor och människor generellt är lika låsta idag. Kanske inte lika mycket av yttre faktorer som ekonomi och samhälleliga strukturer, men av normer och inre förväntningar.

Varje gång jag trycker på paus så känner jag en energi. Jag känner mig inspirerad att våga göra det jag önskar göra. Jag känner mig inspirerad av att välja vad jag vill ägna min dag åt. Istället för att hänga med, göra som andra, falla in i det som förväntas. Och jag börjar söka efter fler böcker som berättar denna typ av historia om hur vi kan välja att vara som människor. För vi påverkas av de historier vi lever med. De skapar förebilder och valbara sätt att leva på. Och jag törstar efter mer.